Hjälten      (Modern Fabel)

Bara om jag skulle ha tränat som far sa så skulle jag ha varit en stor och stark man nu. Men om man jämför med de stora och starka judarna så är jag inget. Jag önskar att jag var som dem. Jag måste gå fram och fråga hur de kan vara så starka och så stora.

-Hej jag heter Göran, sa jag.

- Hej vad vill du, sa en av de stora männen.

- Jag är ju inte som ni men jag önskar det men hur gör ni för att vara så stora och starka? frågade jag.

- Vi har tränat sedan vi var små och du kommer aldrig kunna bli så stark och stor som vi så det är väl bäst att du blir vår slav, sa en av de stora judarna och tog tag om min axel.

-Vänta lite, sa jag.

-Vad, sa den stor juden.

- Ta inte mig nu för att det kommer en tid där jag kanske kan hjälpa er, sa jag med en pipig röst.

Judarna skrattar högt.

-Men okej nästa gång vi ses och du inte hjälper oss så blir du vår slav, sa juden.

- Okej, sa jag rädd och gick därifrån.

Jag gick hem och tänker hur dåligt ens liv skulle ha varit om man skulle ha varit slav. Tänk om jag inte kan hjälpa dem. Jag ska nog aldrig gå till dem igen. Eller om jag tränar så jag blir ännu starkare än alla tio starka och stora judarna. Jag går hem, äter och sen kommer jag att träna hela kvällen så att jag blir starkare och större än dem alla. Jag har då precis ätit och jag ska då börja träna. Jag tränade hela kvällen men det hjälpte inte. Eftersom det inte hjälper så bestämmer  jag att jag kan väl lika bra vara deras slav för jag Göran Månsson gör ingen nytta. Nästa morgon när jag vaknar så går jag direkt till judarna och jag ska säga att jag kan vara deras slav. Jag vaknar och jag går till judarna och jag ser ett tåg som kör sakta. Det måste vara judarna för dem ska på semester för ingen är hemma hos dem. Jag springer till dem och säger:

• Ha en bra semester!
• Hjälp oss! skriker kvinnor och män där inne.

Jag förstod inte först varför de ville ha hjälp men jag öppnade dörren och där kom de tio judarna med deras barn och fruar. Vi sprang till deras hus och de berättar om allt som hade hänt. Om alla soldater som hade kidnappat dem och deras fruar och barn.

• Du är vår hjälte utan dig skulle inte många av oss ha levt nu, sa en av judarna och de andra höll med honom.
• Det var så lite så men jag ska väl vara er slav nu, sa jag med en ledsen röst.
• Nej eftersom du har räddat våra liv så ska du få bo här och du skall inte vara vår slav utan du är nu vår vän.
• Tack, sa jag och vi satt uppe och pratade hela natten.

Men det bästa var inte att jag inte blev judarnas slav utan att jag fick många nya vänner.

Sensmoral:

• Små personer kan gör stora saker.
• Bara för att man är liten betyder det inte att man är sämre.
• Även små personer/vänner kan vara de värdefullaste.